I hjärnskakningens stillhet
Nu ligger jag hemma med hjärnskakning och det kan inte bli tråkigare tror jag. Hela världen snurrar, huvudet värker och jag har ett konstant starkt illamående, känns som att jag ska spy vilken sekund som helst.. Jag får inte kolla på TV, inte åka till Mulle och rida och inte gå till gymmet som jag skulle gjort idag vilket verkligen behövs! Istället får jag ligga/sitta (att ligga får mig att må ännu mer illa och bli ännu mer yr) hemma och lyssna på den dumma flugan som inte lyckas flyga ut genom fönstret och gosa med min mjuka hund! Vi båda längtar nog tills det blir matdags! Så positivt idag är väl Vilda och maten.
Igår var bästa kompis Emelie med och red på Mulle. Jag byggde upp lite läskiga hinder i stora ridhuset; vita grindar, gul/gröna mördarhinder och värst av allt, ett jättesmalt räcke (vitt hinder med ett litet vitt staket under, två gul/gröna räck som vi satte ihop till ett stigsprång och sist ett smalt räcke som vi började med som ett kryss).
Efter att ha kastat oss för livet över alla hinder en gång kunde vi höja och Mulle gick riktigt bra igår, både på marken och på hinder. Sen var det Emelies tur att rida. Hon hoppade lite språng på jättehästen med jättesprången (157hög och 80-90 hinder) men denna gången ramlade hon inte av iallafall! I vanliga fall rider Emelie islandshästar och hon vann faktiskt SM förra året på hingsten Casper(?) så ridsmässigt och storleksmässigt är det ju faktiskt ganska bra skillnad. Sen fick Emelie och Mulle skritta ut en sväng medan jag och Planet-Klara plockade undan hinder.
Väl inne i stallet så lyckas Mulle knocka till mig riktigt hårt i huvudet 2 gånger och jag blev illamående, fick ont och blev väldigt yr direkt. Vi tänkte först att jag kunde känna så för att jag druckit för dåligt så vi skyndade oss att bli klara i stallet och sen åkte vi till närmsta mack och köpte vatten. Vi skulle även lämna av Planet-Klara vid hennes rymdskepp i Horred som låg långt in i tjotaheiti! Vi fick köra GENOM en å!! Visserligen hade ån svämmat över vägen men det var typ en halvmeter vatten.. När vi släppt av Klara så körde vi vilse, det är i dessa lägen som man uppskattar dagens teknik och sina underbara iPhones. Det vara bara att ta fram GPSen och leta sig ut till civilisationen (om den ens finns i Horred är en bra fråga..). Sen var det raka vägen hem.
